...så ska Fjuttis börja på förskolan.
Och häromdagen kom ett efterlängtat besked om att vi fått en plats. Efter jul, när hen är drygt ett år gammal, ska vi börja inskolningen. Mycket spännande.
I går besökte vi förskolan för att få en bild av vad vi kan förvänta oss. Vi har gått förbi lokalen några gånger och sett en stor gård och lekande barn som för det mesta är glada. Jag har cyklat förbi på väg till jobbet under flera år, men inte tänkt på att det ligger en förskola där, förutom när barnen stått vid staketet och vinkat åt alla som cyklar förbi. Men nu var det där vi fick en plats, och det var dags för en närmare titt.
Jag ska inte tråka ut er med en beskrivning av ett helt vanligt dagis, för det var så det såg ut. Och det känns bra. Ett dagis med hyllor för barnens saker, små bord för måltider, vilorum för dagssömn, leksaker, böcker och teckningar på väggarna. En plats där barn kan mötas, leka och utvecklas på sina egna villkor. Och med eget kök, så jag hoppas att det inte förekommer några knäckebrödsmellanmål. I kommunal regi. Jag gillar kommunal regi.
Men under besöker så började vi tänka på att Fjuttis har en bit kvar innan hen kan klara sig själv på förskolan en hel dag. Hittills har hen inte varit utan oss mer än ett par timmar. Potträningen är bara påbörjad. Maten hamnar både här och där. Och dygnsrytmen är inte riktigt kompatibel med arbets- och förskoletider. Nu är hen upp till midnatt och sover till tio, i bästa fall.
Mycket att göra helt enkelt. Dags att börja med ett varsamt men ambitiöst träningsläger. Vi har redan börjat, medan jag skriver det här sitter Fjuttis bredvid mig och plockar fruktbitar med händerna. Golvet och haklappen är fulla, men ansiktet blir också kladdigt så lite kommer åt rätt håll i alla fall. När hen tröttnat på frukten är det dags för en stund på pottan. Och sen blir det fri lek. I lägenheten som bara är barnsäkrad till hälften. Jag skriver kanske mer om barnsäkring nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar