I dag har det redan gått en månad sedan vi började skola in Fjuttis på föris, och jag har snart avverkat min tredje vecka tillbaka på jobbet. Vi har bara behövt hämta tidigare en gång, och hen är för det mesta glad vid hämtning. Mornarna tar min fru hand om, eftersom hon arbetar hemifrån och kan hantera en besvärlig morgon utan att bli försenad till jobbet, men de går lättare och lättare. Första veckan, när vi tog hand om väckning, frukost och påklädning tillsammans innan jag gick för att lämna kunde morgonrutinen ta ett par timmar. I går blev det klart på en halvtimme, och Fjuttis hade inte ens vaknat när jag gick till jobbet. Men i morse kände jag mig lite som en mansgris när hen fyllde blöjan precis när jag var tvungen att gå...
Det är förstås svårt att säga om det beror på förskolan eller på att hen är ett växande barn, men utvecklingen har tagit riktiga språng senaste månaden. Hen ställer sig gärna upp, går med stöd, leker med gåvagn, gör många fler ljud och kan starta sin spelande musikbok själv. Lekstunderna hemma har verkligen blivit spännande!
