Att resa med barn.

De senaste veckorna har min lilla blogg inte fått särskilt mycket uppmärksamhet, men vårt lilla barn har fått desto mer. Vi har varit bortresta tre helger i rad, och eftersom jag är föräldraledig och min fru jobbar hemifrån så har vi inte behövt anpassa oss till arbetslivet när vi planerat våra avresor. Helgerna har blivit långa. Hösthelg i sommarstuga, Lillajulsfirande hos svärföräldrar och Medeltida jul i Visby, och vi har kunnat vara borta både fredag och måndag utöver helgen. Många nätter borta för Fjuttis, så jag tänkte skriva lite om hur det är att resa och sova borta med ett litet barn på snart ett år.

Första resan gick till mina föräldrars sommarstuga i Stockholms skärgård. Fjuttis har varit där tidigare, men då var det sommar och hen hade knappt lärt sig krypa. I höstmörkret är huset ett helt annan upplevelse, och Fjuttis hade svårt att sova. Dessutom saknar huset rinnande vatten, så tvätt och blöjbyten blev lite omständligare. Som tur var hade vi vänner med oss, så vi var flera vuxna som kunde hjälpa till med barnpassning och sysslor. Lärdomen från resan är att ta med ordentligt med våtservetter om rinnande vatten saknas, och att sova avskilt med barnet om du delar sommarstuga med kompisar. Hade vi delar rum allihopa hade Fjuttis hållit oss vakna halva natten, nu behövde bara jag och min fru vara uppe medan våra gäster kunde sova gott i en lillstuga.

Andra resan gick till Fjuttis momo och mofa och lillajulsfirande på Åland. Fjuttis har varit där också, i somras, så i praktiken var det nya platser hen fick besöka. Sist vi åkte färja kunde hen knappt sitta i en barnstol och var helt nöjd med att ligga i vagnen och titta på saker, nu ville hen ut och undersöka världen. Färjans lekrum visade sig vara en passande utmaning, och sjögången på Ålands hav var inga problem. Att sova på ny plats gick lite bättre än förra helgen, trots att vi besökte både huset på fasta Åland och sommarstugan långt ute i den åländska skärgården. Däremot var det svårt att hålla Fjuttis på gott humör på skärgårdsfärjorna, eftersom de saknar lekrum och golven är lite för smutsiga för att leka på. Att vara i famnen blir tråkigt efter ett tag, och det är energikrävande som förälder att passa ett barn som kryper runt på bord och bänkar. Och sova är inte att tänka på, det gör man ju så bra i bilen. Lärdomen från den här resan är att ta med ordentlig matsäck, och att be om extra mycket potatismos till köttbullarna när du äter i ålandsfärjans café. Då räcker det till att mätta ett barn också.

Tredje resan gick till Visby och Medeltida Jul. Pendeltåg till Nynäshamn och några timmar på gotlandsfärja, som har betydligt bättre lekrum än ålandsfärjorna. Dessutom fanns det ett litet tv-rum, där större barn kunde titta på disneyfilm och Fjuttis kunde klättra upp och ner för de decimeterhöga terasserna i golvet. Att klättra på trappor, kanter och liknande har nämligen blivit ett nytt stort intresse. En enkel båtresa, trots en del sjögång.

Väl framme på hotellet fann sig Fjuttis snabbt tillrätta, hen verkar ha vant sig vid att nya ställen att bo på dyker upp med jämna mellanrum. Bastu är hen också bekant med, så ett besök i relaxavdelningen var uppskattat för hela familjen, och hen sov gott om nätterna. Lärdomen från den här resan blev att barn vänjer sig snabbt vid att resa, vilket bådar gott inför julhelgen.

Ja, vi gjorde lite annat än att bara resa fram och tillbaka och försöka få Fjuttis att sova på olika platser, men det faller lite utanför ämnet för det här inlägget. I nästa inlägg ska jag försöka sammanfatta mina intryck av att fira jul med barn för första gången. God helg på er fram tills dess!

Internationella mansdagen.

För en vecka sedan var det Fars dag, idag uppmärksammas den internationella mansdagen.

Jag tycker länge att mansdagens främsta funktion var att täppa till truten på alla som ägnade den 8:e mars åt att göra sig lustiga över avsaknaden av mansdagar, och jag anser fortfarande att de flesta av årets dagar, på de flesta sätt och i de flesta sammanhang, är mansdagar. Vi män är fortfarande den norm som icke-män har att förhålla sig till.

Och om du är en av dessa män som tycker att världen redan är jämställd, som tycker att det är ok att män bara tar ut 27 procent av föräldraledigheten, som köper att kvinnor i större utsträckning arbetar deltid och i till lägre lön för att det är "deras eget val", som biter ihop och håller inne med sina känslor till självmordets rand, som inte känns vid att det rådande ordningen både privilegierar och begränsar oss (eller som tycker att privilegierna är värda några inskränkningar i vilka vi får vara), så är den 19:e november kanske inte en dag för dig. Det kanske räcker med resten av årets mansdagar.

Men om du känner att den mansroll som omgivningen vill passa in oss i inte riktigt passar dig, eller om du håller med om att vi faktiskt inte behöver någon specifik roll eller uppgift enbart baserat på könsorgan eller kromosomer så är faktiskt den 19:e november en dag som är värd att uppmärksamma.

I dag kan vi påminna varandra om att vi kan vara vilka vi vill, och att de meningsfulla roller vi har att fylla baserar sig på våra arbeten, våra relationer, de förtroenden vi har fått av vår omgivning och våra egna drömmar och ambitioner. Vi behöver ingen mansroll!

Var är papporna?

Fars dag idag. Fjuttis är för liten för greppa det här med presenter, men jag fick en gåva av min fru. Och så har jag gett en present till min far. Och butiker har skyltat och det har annonserats och här och var har papporna uppmärksammats, och i morgon är det måndag igen.

Och var är papporna då? Var är alla pappor egentligen? I de miljöer där jag och Fjuttis för oss är de inte direkt vanliga. Enligt försäkringskassan togs 27 procent av föräldradagarna under 2016 ut av män. Det är bra mycket mindre än vad kvinnor tar ut, men andelen har ökat och ökar fortfarande. Ett jämnt uttag någon gång i framtiden kanske inte är helt omöjligt.

Men det jag undrar över just nu är var dessa föräldralediga pappor är någonstans? Vi är inte 27 procent män på bibliotekets sångstunder, på öppna förskolan, på bokcirkeln för föräldralediga eller när föräldragruppen gör något. Vi är grovt räknat högst en tiondel män i de sammanhang jag träffar andra föräldralediga.

Så vad gör män när de tar ut sin dryga fjärdedel av föräldradagarna? Föredrar de att stanna hemma i stället för att gå på aktiviteter? Det är ju möjligt, men statistiken tyder på annat. Enligt en undersökning från 2015* tog 23 procent av papporna inte ut en enda dags ledighet innan barnet fyllt två år. Och det största uttaget syns under sommarmånaderna eller vid jul och nyår. Används föräldradagarna till att dryga ut semestern? Och undviker papporna barnen innan de skolats in på förskolan?

Kom igen nu pappor! Missa inte chansen att lära känna era barn från början. Och ge barnen en ordentlig chans att knyta an till er. Och låt era partners komma tillbaka till jobb och studier. Och unna er lite tid borta från jobbet, världen kommer inte att gå under utan er.

I den moderna tid vi lever i så sker givetvis ingenting utan att kommenteras grundligt i sociala medier, inte heller Fars Dag, och de senaste dagarna har jag lag mer tid är jag borde på att läsa Faebookinlägg om pappaledighet. Utanför min egen filterbubbla alltså. Jag ska inte beklaga mig över den generella attityden i diskussionerna, men jag har plockat upp några vanliga argument mot att pappor stannar hemma under barnets första år som förtjänar att bemötas:

1. Pappan tjänar mer och har inte råd att vara ledig. Nå, om du nu tjänar så mycket så borde du har råd att vara ledig. Dessutom borde du ha vetat om att du borde vara ledig åtminstone ett år i förväg. Det går att planera sin ekonomi. "Har inte råd" låter mer som "vill under inga omständigheter få mindre pengar" i mina öron.

2. Jobbet vill inte/kan inte släppa iväg pappan. Föräldraledighet är en rättighet! Och återigen, planering. Har du någon som helst koll så vet du att ett barn är på väg långt i förväg. Får arbetsgivaren också veta det så har den en rimlig chans att lösa det. Om de inte löser det så är det faktiskt inte ditt problem. Ta ut din ledighet!

3. Jag har inte tagit ut en enda dags ledighet, men är väldigt engagerad i mina barn i alla fall. Det är väl bra det. Men det är stor skillnad på att bara möta sina barn på kvällar och helger jämfört med att ta hand om det varje dag, särskilt under det första årets utveckling. Och hade du varit mindre engagerad idag om du hade varit hemma några månader?

4. Min fru krävde att få hela ledigheten. Det kan hon inte få, hur mycket hon än kräver. Tre månader är reserverade åt varje förälder. Dessutom kanske ni borde jobba på ert förhållande om ena parten tycker det är rimligt att ställa sådana kvar på den andra. Men jag tycker snarare att det låter som "Min fru krävde inte att jag skulle ta min del av ledigheten.

5. Men barnet måste ju ammas. Helammar ni verkligen tills barnet är två år? I annat fall låter det här bara som ett svepskäl. Fjuttis ammas fortfarande morgon och kväll, men resten av tiden äter hen mat som går alldeles utmärkt att tillreda även utan mjölkkörtlar i brösten.

Sen finns det förstås en hel massa undantag som gör att vissa män inte kan ta ut så mycket ledighet som de skulle vilja. Men de borde vara undantagen, och pappor som stannar hemma ordentligt med sina barn under deras första levnadsår borde vara normen!

* Undersökning gjord av Försäkringskassan, på uppdrag av SVT Nyheter. Undersökningen gäller föräldrar till barn födda 2012.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/var-fjarde-pappa-avstar-foraldraledighet-forsta-tva-aren

Om fördomar mot pappalediga.

Pappornas dag närmar sig, och en stor varuhuskedja har gjort en undersökning* som visar att var femte föräldraledig pappa upplevt fördomar från arbetsgivaren eller omgivningen.

Och där måste jag nog komma ut som en del av "de åttio procenten" som inte stött på några fördomar under mina tio månader som pappa, och tre månader som föräldraledig på heltid. Min arbetsgivare har överhuvudtaget inte ifrågasatt min ledighet, och jag är långt ifrån den första pappan på skolan som tar ut ledighet. Faktum är att jag inte känner till någon kollega som blivit pappa under min tid på skolan som inte varit hemma med barn. Jag har gått själv till BVC utan att någon frågat efter min fru. Varken personalen på öppna förskolan eller mammorna från föräldragruppen tycker att jag är "duktig" som är hemma. Och Fjuttis brukar mest få komplimanger för sin charm, eller ibland för sina kläder, eller för att hen sover gott. Inget könsstereotypande.

Men om jag tänkte efter riktigt ordentligt så träffade jag faktiskt för några månader sedan en äldre herre som frågade var Fjuttis mamma var någonstans. Så en fördom har jag kanske upplevt. Vid ett tillfälle. Men det är en fördom för lite för att prata om fördomar i plural.

Sen kan man förstås fråga sig vad det beror på. Jag bor, arbetar och umgås med medelklassakademiker i välordnade Stockholmsförorter, och har min anställning i den offentliga sektorn. Det kanske är annorlunda någon annanstans. Men att bara var femte pappa säger sig ha mött fördomar tyder ju på att jag inte är helt ovanlig.

Men då infinner sig ju nästa fråga. Då det är såpass enkelt, och uppmuntrat, att ta ut sin föräldraledighet kan man ju fråga sig var alla papporna är någonstans? Jag träffar inte särskilt många av dem. Mer om detta i nästa inlägg, som jag tänkte skriva på andra sidan Fars dag.

*Tydligen bestod undersökningen av frågor till tusen personer som är eller har varit föräldralediga. Det framgår inte hur många av dem som är pappor.

När Fjuttis blir stor...

...så ska Fjuttis börja på förskolan.

Och häromdagen kom ett efterlängtat besked om att vi fått en plats. Efter jul, när hen är drygt ett år gammal, ska vi börja inskolningen. Mycket spännande.

I går besökte vi förskolan för att få en bild av vad vi kan förvänta oss. Vi har gått förbi lokalen några gånger och sett en stor gård och lekande barn som för det mesta är glada. Jag har cyklat förbi på väg till jobbet under flera år, men inte tänkt på att det ligger en förskola där, förutom när barnen stått vid staketet och vinkat åt alla som cyklar förbi. Men nu var det där vi fick en plats, och det var dags för en närmare titt.

Jag ska inte tråka ut er med en beskrivning av ett helt vanligt dagis, för det var så det såg ut. Och det känns bra. Ett dagis med hyllor för barnens saker, små bord för måltider, vilorum för dagssömn, leksaker, böcker och teckningar på väggarna. En plats där barn kan mötas, leka och utvecklas på sina egna villkor. Och med eget kök, så jag hoppas att det inte förekommer några knäckebrödsmellanmål. I kommunal regi. Jag gillar kommunal regi. 

Men under besöker så började vi tänka på att Fjuttis har en bit kvar innan hen kan klara sig själv på förskolan en hel dag. Hittills har hen inte varit utan oss mer än ett par timmar.  Potträningen är bara påbörjad. Maten hamnar både här och där. Och dygnsrytmen är inte riktigt kompatibel med arbets- och förskoletider. Nu är hen upp till midnatt och sover till tio, i bästa fall.

Mycket att göra helt enkelt. Dags att börja med ett varsamt men ambitiöst träningsläger. Vi har redan börjat, medan jag skriver det här sitter Fjuttis bredvid mig och plockar fruktbitar med händerna. Golvet och haklappen är fulla, men ansiktet blir också kladdigt så lite kommer åt rätt håll i alla fall. När hen tröttnat på frukten är det dags för en stund på pottan. Och sen blir det fri lek. I lägenheten som bara är barnsäkrad till hälften. Jag skriver kanske mer om barnsäkring nästa gång.

En liten finsmakare.

Fjuttis brukar äta det mesta, bara hen är hungrig. Hiskeliga kombinationer som kall gröt med kokta morötter, och mat som bara är tråkig, till exempel okryddad köttfärssås, eller knäckabröd naturell (även om det mest används som tuggleksak).

Men igår tog det stopp. En burk potatis, lax och ärtor gick inte ner alls. Efter ett tag började fjuttis själv fiska upp potatisbitar ur röran från sin tallrik och äta dem, men skedarna från burken avvisades bestämt.(Fjuttis brukar få en tallrik med lite mat att plocka med, medan vi matar från en burk. Maten på tallriken hamnar oftast inte i munnen). En annan tallrik med små tomatbitar länsades glupskt. Vi försökte en god stund, men till slut gav vi upp.Ibland är Fjuttis inte så hungrig, då blir det inte så mycket ätet.

Men igår visade Fjuttis tydligt att hen fortfarande var hungrig. Vad göra? Vi tog fram en liten portion köttfärssås som stod och tinade i kylen. Och den gick ner utan problem!

Den enda förklaring jag kan komma på till detta märkliga beteende är att Fjuttis helt enkelt inte gillade lax och potatis. Vår lilla finsmakare har skaffat sig sin första matpreferens. Ett stort steg i utvecklingen, även om jag hoppas att hen behåller sin goda aptit och nyfikenhet på nya smaker.

För övrigt så skrev jag i förra inlägget att jag skulle skriva om att barnsäkra lägenheten. Det har vi gjort. Delvis. Men jag har inte hunnit skriva om det. Kanske nästa vecka.

Burken med mat som Fjuttis inte gillar.

Allt vi kan göra på biblioteket.

Eftersom vi har turen att bo väldigt nära vårt lokala bibliotek så går jag och Fjuttis ofta dit. Ibland för att vi har ett ärende, och ibland bara för att vi har vägarna förbi. Om Fjuttis sover sätter jag mig gärna i tidningshörnan en stund, är hen vaken så kör jag runt vagnen bland hyllorna, eller så går vi till rummet med bilderböcker där Fjuttis kan kravla runt bland kuddarna en stund. På väggarna finns vacker och tankeväckande konst, en del av riktigt stora svenska konstnärer. Och även om det är mycket folk ibland så ligger det alltid en känsla av lugn över lokalerna.

Och så finns ju programverksamheten. På torsdagar är det sång eller sagostund för riktigt små barn, och en gång i månaden är det bokcirkel för föräldralediga, då vi vuxna kan prata vuxenböcker med barn i famnen, eller på golvet. Ibland är besöker vi någon aktivitet som bara riktar sig till vuxna, men Fjuttis brukar vara välkommen ändå. Till exempel i torsdags när vi tittade på tillkännagivandet av årets litteraturpristagare.

Och det här är bara aktiviteterna som vi går på. Det finns mycket annat program. för många andra. Språkcafé, advokathjälp, föredrag, filmvisningar, och så vidare. 

Dessutom kan vi låna hur många böcker vi vill. Visserligen brukar Fjuttis mest flytta böcker från hylla till golv just nu, både hemma och på biblioteket, men det kommer en tid då vi ska läsa böckerna, och sedan en tid då alla barnböcker vi har är utlästa. Men bibliotekets böcker kommer med största sannolikhet aldrig att ta slut.

Och allt detta kostar oss ingenting alls. Eller, det är ju förstås alltid någon som betalar. Kommunens skattebetalare får ju stå för notan, och hela 300 kr per kommuninvånare kostar det enligt årets budget. Tänk vad mycket vi skulle kunna göra själva för de pengarna. Eller lite.

Nu är jag kanske lite partisk eftersom jag själv arbetar inom biblioteksverksamhet, men offentliga bibliotek är verkligen en fantastisk institution. Till en minimal kostnad ger de oss så mycket. Oavsett vilka vi är och var vi kommer ifrån.

För övrigt så har Fjuttis just tagit ett rejält språng i utvecklingen. Från att med möda kämpat sig fram på golvet, centimeter för centimeter så kryper hen plötsligt runt i hela lägenheten, ställer sig upp med stöd mot möbler, sprider leksaker omkring sig och kommer med lätthet åt allt som förvaras på låga hyllor. Nästa vecka ska vi försöka barnsäkra vår förvaring, och om jag hinner skriver jag ett blogginlägg om hur det gick.

Gästinlägg: Morsan och Fjuttis

 

Eftersom Farsan varit bortrest i fem dagar har Fjuttis varit ensam hemma med Morsan. Så idag skriver Morsan om vad de gjort medan Farsan varit borta. Lördag Vi tog en lugn morgon, sov så länge vi ville och åt en lång frukost. Sedan tog vi bussen in till stan för att gå lite ärenden. Fjuttis somnade på bussen dubbelvikt i sin vagn, det var bekvämast så. Ett av ärendena var att köpa större frysformar för barnmat. Vi har formar som rymmer 50 ml, men eftersom Fjuttis äter minst 100 ml till lunch och middag tänkte jag att det skulle vara bra att köpa formar som rymmer 100 ml. Det finns det tydligen inte. De största är 50 ml. Varför finns det inte större? Är det meningen att föräldrar bara ska köpa färdig burkmat när barnen blir så stora att de äter mer än smakportioner? Ska det vara slut på hemlagat sen? Morsan funderade på andra lösningar och hittade burkar att förvara bröstmjölk i. 10 st 180 ml med lock och går att frysa och värma i micro. De blev superbra för Morsans aspiration att fylla frysen med olika sorters Fjuttismat tills Farsan är hemma igen. Till middag lagade jag sen en stor sats spaghetti och köttfärssås. Eftersom Fjuttis tycks vilja äta samma sak som jag och Farsan (och tittat skeptiskt på mig om hen inte får samma mat som jag äter) gjorde jag allt Fjuttisvänligt för att sedan kunna frysa in portioner också. Fjuttis ville dock inte alls bli matad, men blev jätteglad när hen fick en tallrik med mat framför sig för att äta själv. I Fjuttis ögon är hen stor och kan själv! Tyvärr kan Fjuttis inte allt själv, och det mesta av maten hamnade utanför och på golvet och endast lite hittade vägen till Fjuttis mun. Men Fjuttis var glad. Jag fick mata lite också, men överlag åt Fjuttis väldigt lite till middag så sedan följde flera timmar av gnäll då inget var bra. Jag måste ge Fjuttis all uppmärksamhet hela tiden och hen ville varken sova eller amma. Vid 10-tiden fick Fjuttis gröt och såg sedan ut att somna vid matbordet så vi skyndade oss i säng. Söndag Det blev tidig väckning eftersom vi skulle vara i kyrkan kl 11. Alla barn i församlingen som blivit döpta senaste halvåret skulle få en ängel av glas under barngudstjänst, så dit skulle vi. Fjuttis vaknade redan vid 9 så vi hann med alla morgonbestyr innan vi gick ut. Det märktes dock under gudstjänsten att Fjuttis var trött för hen var ganska likgiltig, trots att vi sjöng roliga sånger, så vi gick hem när gudstjänsten var slut istället för att stanna på tårta och korv. Fjuttis ville äta själv idag igen. Jag hade en del mat kvar att fixa och behövde ha händerna fria för att kunna skära Fjuttis mat i mindre bitar, men Fjuttis ville vara med mig. Så för att få lite tid på mig gav jag en skål med ärtor till Fjuttis. Det var perfekt! Fjuttis fick träna pincettgreppet och att äta själv och jag fick laga klart maten. Idag hamnade förvånansvärt lite mat på golvet. När ärtorna var slut fick hen lite fler och sedan också lite kyckling från dagens middag. Ett nöjt ”mmm” kom från Fjuttis när hen smakade kycklingen. Då kändes det som att jag lyckats med något. Jag fick mata lite sen också, men efter alla ärtor och all kyckling Fjuttis redan stoppat i sig fanns det inte så mycket plats i magen kvar för ris. Förresten är det en fantastisk känsla nu när Fjuttis lärt sig krypa och hen kryper fram till mig och visar att hen vill upp i min famn. Det får mig att känna mig så uppskattad! Måndag Natten var helt hemsk: Fjuttis hade vaknat med 1-2 timmars mellanrum under hela natten. Trots det hade vi en bra morgon och Fjuttis åt mycket. Men sen ville hen inte sova, så jag tänkte att vi skulle ta en lång promenad eftersom Fjuttis var trött och brukar somna bra i vagnen. Det gick inte riktigt. Fjuttis somnade först efter 2/3 av promenaden, så vi stannade ute lite längre för att hen inte skulle bli väckt av att bli flyttad ur vagnen. Jag tyckte det var synd att jag inte tagit med en bok att sitta och läsa, för det var ljuvligt väder. När Fjuttis vaknat gick vi hem igen och åt lunch: kyckling, ris och fruktmos. Blandat med varandra. Efter att Fjuttis ätit 1/3 av portionen med ris och kyckling ville hen inte äta mer. Jag gissade att Fjuttis inte var mätt ännu, men att hem kanske var lite trött på maten (eller så var den inte tillräckligt god, eller så var det så konstig mat eftersom hen inte fått så mycket ris tidigare) och att det skulle gå bättre om jag blandar den med något hen tycker om. Fram med fruktmoset! Då funkade det hur bra som helst och Fjuttis åt upp allting. Lärdom: blanda mat med något Fjuttis gillar för att få allt att gå ner. Det kanske inte låter så gott med ris, kyckling och fruktmos, men jag vet inte, det kan ju vara jättegott också... Det kanske är mina vuxna smaklökar som lärt sig att viss mat hör ihop med viss mat, medan det inte passar med annan mat utan att jag ens smakat om ris, kyckling och fruktmos är en bra kombination. Det kanske är jättegott. Till middag testade vi spaghetti, köttfärssås och fruktmos. Det var tydligen inte en lika lyckad kombo. Men bättre än bara spaghetti och sås. På kvällen var jag desperat efter att inte ha en bebis, som vill ha allt jag håller på med, fast i mig hela tiden att jag tog fram undangömda leksaker som för en massa oväsen. Nya leksaker som gör ljud när Fjuttis trycker på olika knappar var det enda som funkade för att ens kunna gå på toa utan vrålskrik från Fjuttis. Att ge ärtor till Fjuttis vid varje måltid var kanske inte en så fantastisk idé i alla fall. Hen blev ursinnig när hen inte fick några till kvällsgröten... Tisdag Dagens stora projekt var tvätt: en massa tvätt hade samlats och dessutom skulle nya tyger förtvättas innan jag kan ny kläder till Fjuttis av dem. Det tog typ hela dagen att tvätta. Fjuttis har varit klängig hela dagen och velat vara i min famn eller åtminstone kunna se mig hela tiden. Hen ville vara i min famn en lång stund och titta på kylskåpsdörren som är full med souvernirmagneter, tidningsurklipp och annat. Fjuttis blev arg när jag tyckte att det räckte och ville gå därifrån. Jag gissar att det är mycket som händer i Fjuttis värld nu. Förutom att ätandet går framåt med stormsteg – under middagen åt Fjuttis nästan allt själv, jag matade bara lite med sked, och Fjuttis åt massor och spillde väldigt lite – har Fjuttis lärt sig hur hen ska ställa sig upp och stå med stöd mot soffan. Nu är saker på soffbordet inte fredade längre. Onsdag Sista dagen ensam hemma med Fjuttis och det kändes som att vi kommit in i en bra rutin. Sova länge på morgonen. Gosa, äta gröt, tvätta av all gröt, på med kläder, lite lek och gos innan tupplur. Sen gick vi ut och handlade, lite mer lek och gos och sen lunch. Då ringde Farsan och sa att han snart skulle komma hem och ville äta hämtmat. Jag hade trott att han skulle komma hem senare och köpt ingredienser till middag, men nu ändrades de planerna. Det blev en mysig TV-middag och Fjuttis och Farsan fick återknyta lite till varandra innan helvetesnatt nummer två. Jag trodde jag genomlevt den värsta natten när Fjuttis somnat vid halv 12 och sen vaknat kl 12, 1, 3, 4, 5, 6, 8 och 10 innan vi gick upp vid 11, men då hade han i alla fall inte gallskrikit varje gång han vaknade...

Vad gör folk* hela dagarna

*"folk", det är alltså jag och Fjuttis.

Ja, hur tillbringar man dagen som föräldraledig. Det beror ju förstås på vilken dag det är, så jag tänkte beskriva vad vi har ägnat oss åt den senaste veckan.

Måndag: Jag vaknar onödigt tidigt, 08:00, för att hämta ut bilen som varit på verkstad. Hemma igen vid nio, och då sover fortfarande Fjuttis och hens mor. Jag äter frukost själv och passar på att läsa tidningen. Strax innan tio vaknar resten av familjen. Jag tar hand om Fjuttis morgonrutin (blöjbyte, kläder e.t.c) medan min fru lagar frukost åt sig. Sedan går vi ut och lämnar lägenheten åt min fru som arbetar hemifrån.

Efter en kort promenad är vi i en av Folkuniversitetes lokaler där jag deltar i en gitarrkurs för föräldralediga. Eftersom Fjuttis inte är så pigg på att äta direkt efter att ha vaknat så har jag tagit med mig välling som vi äter i lokalens kök. Gitarrkursen börjar 10:45, och medan föräldrarna spelar gitarr leker barnen på golvet eller sitter i sina vagnar. Idag går det bra, jag behöver bara pausa några gånger för att ta upp Fjuttis i famnen. Efter lektionen äter hen lite till, innan vi promenerar iväg till Öppna Förskolan, som har sångstund på måndagseftermiddagar.

Fjuttis somnar i vagnen under promenaden, och sover en stund när vi kommit fram till förskolan. Vi kommer precis i tid, strax efteråt blir det fullt. Fjuttis vaknar strax innan sångstunden och följer den med intresse, även om hen inte kan sjunga än. Efteråt äter vi medhavd lunch, och sen har klockan hunnit bli tre och stängningsdags.

Vi går hem för att se vad mamma gör. Hon har precis tagit en paus i arbetet och Fjuttis får amma lite. Sedan somnar hen igen, och jag hinner umgås lite med min fru som vuxna gör, genom att ta hand om helgens disk. När Fjuttis vaknar så lämnar vi lägenheten igen, och promenerar till ett närbeläget café. Fjuttis har somnat igen, så jag hinner båda läsa en tidning och några sidor i en bok medan jag dricker kaffe (vanligt kaffe, jag är ingen lattepappa). När Fjuttis vaknar promenerar vi vidare, och plötsligt är klockan sex. Dags att gå hem och äta middag.

Under tiden har min fru jobbat klart för dagen och vi värmer gårdagens överblivna soppa till middag. Fjuttis äter också middag, och efteråt umgås hen med sin mor medan jag städar av köksbord, barnstol och golv. Sen hinner jag öva lite på gitarrläxan innan Fjuttis blir så intresserad av gitarren att spelningen måste avbrytas. Hen får känna lite på den, men när hen börjar dra i stängarna blir vi lite oroliga, både för gitarr och fingrar. Fjuttis blir lite ledsen, och får amma och sova en stund, Under tiden har jag lite tid för mig själv, så jag sätter mig vid datorn och skriver det här.

En stund senare vaknar Fjuttis, och det är full fart ända fram till den vanliga sovtiden vid midnatt.

Tisdag: I dag vaknar jag när min väckarklocka ringer klockan nio. Jag är lite seg och kommer inte upp förrän Fjuttis vaknar vid tio. Vi äter frukost, lyssnar på radio, städar undan frukosten och fixar morgonrutinen. Jag hinner ta en snabb dusch också, och min fru sorterar tvätt. Strax innan tolv går vi ut, jag går på promenad med Fjuttis och min fru går till biblioteket. Jag hinner lägga in ettpar tvättmaskiner också.

Under promenaden hinner jag ta en kopp kaffe på samma café som igår, sen går vi hem och tar hand om tvätten. Fjuttis får lunch, och jag hinner spela lite gitarr. Sen kommer frun hem på lunch, och klockan är plötsligt fyra. Jag och Fjuttis lämnar lägenheten så att min fru kan få lite arbetsro och åker in till stan. Kvällens mål är tyskt språkcafe på ett av Stockholms bibliotek, en aktivitet som passar Fjuttis väldigt bra eftersom hen kan krypa runt på en mjuk matta och dra ut böcker från låga hyllor medan jag försöker prata lite tyska. Fjuttis är på sitt bästa humör, och somnar på vägen hem. Vi handlar på vägen, och middagen blir sen. Kvällens sista timmar går åt till att mata Fjuttis, städa efter matningen, diska lite, mata igen, städa en gång till och diska lite till. Och till slut är klockan midnatt, Fjuttis kvällsammas och somnar, och jag kan slå mig ner vid datorn och sammanfatta dagen.

Onsdag: Både jag och Fjuttis vaknar samtidigt, strax efter nio. Vi går upp, gör morgonrutin och äter frukost, och idag försöker vi vara lite effektiva eftersom vi ska åka in till stan och äta lunch med Fjuttis farmor, som inte träffat sitt barnbarn på ett tag. Trevlig lunch, och avrapportering om Fjuttis senaste framsteg. Sedan promenerar vi hemåt, och handlar på vägen. Hemma igen får Fjuttis lunch, och jag kokar grönsaker för att fylla ett gäng klämpåsar. Jag hinner diska också, medan Fjuttis sover.


Efter middagen får jag ledigt från föräldraledigheten och går på språkkurs. Hemma igen, sent på kvällen, kommer jag på att jag måste göra klart den påbörjade grönsaksröran. Efter lite slafsande i köket har jag fyllt tio klämpåsar med kokta grönsaker och rivet äpple. Fjuttis har tagit en liten powernap medan jag varit borta och är full av energi, och jag leker med hen en stund. När jag skriver det här, strax efter midnatt ligger jag på sängen medan Fjuttis förhoppningsvis bränner sina sista krafter för dagen på att snurra runt i sin spjälsäng. Snart dags för kvällsammning och sömn. 

Torsdag: I dag har vi extra bråttom på morgonen, för vi ska gå på bibliotekets sångstund som börjar redan klockan elva. En hel timme innan vi brukar ta oss utanför dörren. Efter en hastig frukost lämnar vi de stökiga köket åt min fru och går ner till biblioteket i centrum. Sångstunden är fullpackad med barn och mammor, och ett fåtal pappor, och en smula kaotisk. Vi kommer sent och får sitta på en bänk med en hög väskor och jackor. Men stunden efteråt är avkopplande, när Fjuttis kryper runt på lekmattan och tittar på andra barn som kryper eller springer runt. Hen är fortfarande för liten för att "leka" med andra, men hen interagerar på sin nivå. Vi blir kvar bland de sista i bibliotekets barnrum, och sedan uppsöker vi ett lungt hörn så att Fjuttis får äta klart sin frukost.

Några timmar går ut för att gå ärenden i centrum, fika och handla mat. När jag kommer hem sitter min fru och arbetar, och jag värmer lunch åt Fjuttis. Ätandet går sådär, mycket mat sprids ut över bord, stol och golv. Efter maten blir det amning, och jag städer köket. Eftersom hela lägenheten är stökig så fortsätter jag med städandet, dammsugare åker fram och möbler flyttas undan. Det tar tid, Fjuttis vaknar och behöver uppmärksamhet, min fru behöver läsa klart sin pappersbunt och jag vill bli klar med städningen. Till slut går hon ut på en kort barnvagnspromenad så att jag kan återställa möbler och mattor efter städningen. Sedan är det dags för matlagning och middag, och sen ska köket städas igen. Jag lämnar disken till i morgon och spelar gitarr i stället, och sen är det sent på kvällen. Jag sätter mig och skriver det här, men avbryter skrivande för att servera kvällsvälling i stället.

Fredag: Idag har vi inte bråttom någonstans, men vaknar tidigt i alla fall. Frukosten går inte alls bra, gröten hamnar överallt utom i munnen och Fjuttis är inte alls glad. Hens mamma går ut för att arbeta, tidigare än vanligt, och jag röjer upp i köket medan Fjuttis leker på golvet. Hen är glad en stund, men sedan kommer storgråten. Efter lite tröstande prövar jag med frukost igen, och den här gånger går det bra. Sen blir det sova, och jag får en stund över för att plocka lite i lägenheten. Det går så bra att jag funderar på att stanna hemma hela dagen när Fjuttis vaknar med ett skrik och plötsligt är helt otröstlig. Det enda brukar hjälpa i sådana fall är famnen eller vagnen. Jag chansar på vagnen, får står ut med lite gråt medan jag plockar ihop våra saker, och sen går vi ut. Det går som planerat, vagnen gör underverk med humöret. Så fort hen sitter där så tystnar gråten och ersätts med nyfikenhet när vagnen rullar iväg.

Vi går till Öppna Förskolan, för andra gången den här veckan. I dag är det ingen sångstund, och betydligt lugnare än i måndags. Fjuttis leker med några leksaker, jag byter några ord med personal och föräldrar, vi äter medhavd lunch och jag hinner ta en kopp kaffe. Fjuttis mamma dyker upp efter att ha jobbat klart för dagen och personalen visar henne lokalen. Sedan är det dags för dagens planerade aktivitet, att skaffa höstkläder till Fjuttis. Vi går till en tygaffär och en affär för begagnade barnkläder, hittar det vi behöver, promenerar lite till och kostar på oss att äta middag ute. Väl hemma väntar disken, men när den är klar är dagens måsten avklarade. Jag spelar lite gitarr, vi leker med Fjuttis, tupplur, matning, leka lite till och sen är det läggdags. Och sen sätter jag mig för att äntligen skriva klart det här inlägget.

Så, om någon orkat läsa så här länge: det här är alltså en vanlig vecka för mig och Fjuttis. Vi gör lite olika saker, men aktivitetsnivån är ungefär densamma. Det kanske verkar som om vi gör saker hela tiden, men den mesta tiden går åt för att mata, städa efter maten, byta kläder och blöjor, plocka ihop saker och förbereda oss för att göra någonting. En aktivitet om dagen är lagom för oss. Och att sätta sig varje kväll och skriva ner vad som gjorts under dagen är egentligen lite väl stressigt. Kommande inlägg kommer att handla om andra saker, och skrivs när jag får lite tid över. Tack för oss.

Vilka är vi?

Ja, vilka är vi, den här bloggens huvudpersoner? Vi kan börja med den viktigaste av oss, och anledningen till att jag startade den här lilla bloggen:Fjuttis.

Fjuttis* är ett livligt barn på åtta och en halv månad. Hen håller just på att lära sig allt en liten människa behöver kunna, och det är inte lite det. Hen sprattlar, jollrar och drar i saker, både sina leksaker och möbler, sladdar och annat som jag och hens mamma försöker hålla Fjuttis borta ifrån. Just nu är mattkanter väldigt intressanta, och saker som skramlar. Hen kan sitta upp, men inte komma upp eller ner från sittande själv. Däremot går krypandet framåt, i dubbel bemärkelse. Och det är ett stort framsteg, för några veckor sedan kunde hen bara krypa bakåt.

Språkligt kan hen göra många olika ljud, i flera olika kombinationer, men vi väntar fortfarande på vad det första urskiljbara ordet ska bli. 

Socialt gillar Fjuttis att ha folk omkring sig, men är ofta avvaktande när någon försöker ta kontakt. Främlingar får jobba länge innan de får ett leende.

Farsan däremot kan både gå och stå och prata, och tvätta och laga mat och byta blöjor och kläder och plocka upp kringströdda saker, och det är bra att kunna eftersom min huvudsakliga uppgift är att ta hand om Fjuttis. När jag inte är föräldraledig så arbetar jag som högstadielärare, och har varit hemma med Fjuttis i drygt tre veckor när jag skriver det här.

Våra dagar försöker vi** fylla*** med meningsfulla aktiviteter, och det är både lättare och svårare än vad man kan tro. Lättare, eftersom Fjuttis inte har så höga krav på vad som är en meningsfull aktivitet. Svårare, eftersom det är väldigt svårt att hålla sig till en planering och Fjuttis bestämmer sig för att det är famnen som gäller, eller behöver en extra stund på sig för att äta frukostgröten. Men hittills har vi hunnit med några sångstunder på den närbelägna Öppna förskolan i alla fall, och flera biblioteksbesök.

Den här bloggen ska till en början handla om vad vi gör på dagarna, och när det börjar bli tjatigt tänkte jag gå över till att dela med mig av mina tankar på föräldraskapet i stort och smått.  Och om jag blir riktigt varm i kläderna så tänkte jag sprida mitt PK-evangelium om jämställt föräldraskap så att alla som råkar läsa något blir röda i ansiktet av skam.

*Fjuttis heter förstås inte Fjuttis, men med tanke på hens låga ålder har hen rätt att vara anonym.
**"Vi" betyder i det här fallet "jag". Fjuttis har än så länge svårt att komma med egna önskemål.
***"Fylla" betyder i bästa fall att göra en sak om dagen.