Internationella mansdagen.

För en vecka sedan var det Fars dag, idag uppmärksammas den internationella mansdagen.

Jag tycker länge att mansdagens främsta funktion var att täppa till truten på alla som ägnade den 8:e mars åt att göra sig lustiga över avsaknaden av mansdagar, och jag anser fortfarande att de flesta av årets dagar, på de flesta sätt och i de flesta sammanhang, är mansdagar. Vi män är fortfarande den norm som icke-män har att förhålla sig till.

Och om du är en av dessa män som tycker att världen redan är jämställd, som tycker att det är ok att män bara tar ut 27 procent av föräldraledigheten, som köper att kvinnor i större utsträckning arbetar deltid och i till lägre lön för att det är "deras eget val", som biter ihop och håller inne med sina känslor till självmordets rand, som inte känns vid att det rådande ordningen både privilegierar och begränsar oss (eller som tycker att privilegierna är värda några inskränkningar i vilka vi får vara), så är den 19:e november kanske inte en dag för dig. Det kanske räcker med resten av årets mansdagar.

Men om du känner att den mansroll som omgivningen vill passa in oss i inte riktigt passar dig, eller om du håller med om att vi faktiskt inte behöver någon specifik roll eller uppgift enbart baserat på könsorgan eller kromosomer så är faktiskt den 19:e november en dag som är värd att uppmärksamma.

I dag kan vi påminna varandra om att vi kan vara vilka vi vill, och att de meningsfulla roller vi har att fylla baserar sig på våra arbeten, våra relationer, de förtroenden vi har fått av vår omgivning och våra egna drömmar och ambitioner. Vi behöver ingen mansroll!